Den här boken är den första av fyra om Steffi och Nelli.
Det är en ungdomsroman, men jag tycker nog allt att man kan få ut väldigt
mycket av den i vuxen ålder också. Inte minst eftersom berättelser om hur barn
drabbas av krig berör alla människor, i alla åldrar. Jag kom först ”i kontakt
med” En ö i havet vintern 2016, då i ljudboksformat, och blev helt
enkelt förälskad. Och nu har jag äntligen läst boken själv för första (men
definitivt inte sista) gången.
Baksidetext:
Ombord på båten som ska föra dem till deras nya hem
beskriver Steffi för sin syster vad som väntar dem. En semesterort med palmer
längs strandpromenaden, sandstränder med solstolar och glassförsäljare, ett
piano och en hund…
Steffi och Nelli
kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljelser. De har
skilts från sin mamma och pappa, och Steffi som är tolv år har lovat att ta
hand om sin lillasyster.
På ön i
Göteborgs skärgård är ingenting som de har väntat sig. Här finns bara hav och
sten, sjöbodar och fiskebåtar. Det luktar fisk och ingen talar deras språk.
Här ska de bo,
vid världens ände.
På en ö i havet.
Ja, här har vi en fantastisk berättelse om att vara
krigsbarn i Sverige i början av andra världskriget. Den är både vacker, mysig,
sorglig och hemsk. Och väldigt medryckande. Oron över kriget hänger som ett
tungt mörkt moln över Steffi genom hela berättelsen, men mest handlar den om
vardagslivet. Att plötsligt behöva skapa sig ett fungerande liv under helt nya,
främmande omständigheter. Och jag älskar att författaren valt att skriva
berättelsen i presensform, eftersom det förstärker känslan av ovisshet inför
framtiden.
I Wien hade Steffis familj det väldigt gott ställt. Hennes
pappa var läkare och hennes mamma före detta operasångerska. Framför allt
hennes mamma uppskattade deras ekonomiska bekvämlighet (utan att för den sakens
skull vara ytligt). Hos tant Märta och farbror Evert på ön är det annorlunda.
Ingen hemhjälp, inga onödiga utgifter, begagnat eller hemmagjort i så stor
utsträckning som möjligt… De är inte fattiga, de saknar inget de behöver, men
de lever efter sina ekonomiska begränsningar. Men Steffi verkar aldrig faktiskt
bitter eller bortskämd inför den, jämförelsevis, låga standarden, och
man förstår att hon inte egentligen är en särskilt materiell person, det är
bara att saker är annorlunda som är jobbigt, inte att de är sämre.
Som ung vuxen är det en intressant berättelse att läsa,
eftersom den handlar om att tvingas mogna, växa upp och bli ansvarstagande
tidigare än det borde hända, när man själv är i den åldern då det händer mer ”naturligt”.
Steffis föräldrar påminner henne ständigt om att hon är
en stor och duktig flicka som måste ta ansvar för sin lillasyster. Men Nellie
klarar sig väldigt bra själv. Hon har lättare för svenskan och är populär i
skolan, vilket får Steffi att känna en viss avund, och kanske framför allt en
känsla av misslyckande och otillräcklighet. Och när man tänker efter är det
inte konstigt att Steffi har det svårare. Språkinlärning blir svårare med åldern,
och Steffi är precis i den åldern då hjärnan är på väg ut ur den ”ultimata
språkinlärningsåldern”, och som många minns blir de sociala relationerna också
mer komplicerade med åldern. Vikten av likheter och olikheter blir så mycket
tyngre, och framförallt de fysiska olikheterna – de mest uppenbara – är så
lätta att använda som grund för att skapa distans.
”-Steffi? Tänk om kriget håller på så länge så mamma och
pappa inte känner igen oss när det är slut?”
När kriget kommer till Danmark och Norge har flickorna
redan varit i Sverige längre än deras pappa sa att de skulle behöva vara, och
de förstår mycket tydligare än någonsin exakt hur oförutsägbar deras tillvaro
är, och som läsare känner man nästan fysiskt hur det där orosmolnet snabbt växer
sig ännu större, och blir ännu mörkare. De kan inte längre bara se Sverige som
en kortvarig, tillfällig parentes, där de sitter med livet på paus och räknar
ner dagarna tills att de kan återuppta sina ”riktiga” liv tillsammans med sina
föräldrar. De kan mycket väl bli kvar i Sverige i flera år. Eller tvingas fly
någon helt annanstans. ”Om tyskarna krigar mot Danmark och Norge, då kan det
lika gärna vara Sveriges tur när som helst.”
Jag tänkte att vi kunde vänta med att gå in på
hörböckerna och filmatiseringen, eftersom det berör alla fyra böckerna, och jag
hade faktiskt tänkt att jag skulle skriva något om varje bok.
Så, nu kastar jag mig över nästa bok i serien: Näckrosdammen,
så hörs vi igen när jag är klar med den!
https://www.bokus.com/bok/9789163894480/en-o-i-havet/
https://www.adlibris.com/se/bok/en-o-i-havet-9789163894480
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Reading Challenge 2020
Så har ett nytt år av läsning börjat! Och som jag nämnde i mitt förra inlägg tänkte jag gå in lite på det här med så kallade ”reading cha...
-
Här har vi ännu en bok som jag läste i samband med kursen i svensk kriminallitteratur. Det var under temat "genreförbrytare", vilk...
-
Så, Näckrosdammen är alltså den andra delen i Annika Thors ungdomsromansvit om Steffi och Nelli, som jag förälskade mig i när jag lyssnade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar