Näckrosdammen av Annika Thor

Så, Näckrosdammen är alltså den andra delen i Annika Thors ungdomsromansvit om Steffi och Nelli, som jag förälskade mig i när jag lyssnade på ljudböckerna för några år sedan, och därför nu valt att läsa själv.

Baksidetext:
Steffi ser fram emot att börja i läroverket i Göteborg och att få nya vänner. Men allra mest ser hon fram emot att träffa Sven igen.
   Sven är arton år och Steffis hemliga kärlek. Själv är hon bara tretton och vet inte riktigt om hennes känslor är besvarade.
   Lika starkt som Steffi längtar efter kärleken saknar hon sina föräldrar som är kvar i Wien. När Steffi och hennes lillasyster Nelli skickades till Sverige trodde hon att hela familjen snart skulle återförenas. Men nu har det gått ett år sedan flickorna kom till ön i havet, och än har föräldrarna inte kommit iväg. 

Den andra boken tar vid där den första slutade, och trots att berättelsen nu förändras en del är den fortfarande lika fantastisk och gripande.

För ett år sedan klev en tolvårig Steffi ombord på båten som tog henne och Nelli ut till ön i havet. Nu sitter hon på samma båt igen, fast nu är hon tretton år, utan sin syster, och båten styr i motsatt riktning in till Göteborg. Efter många om och men blev drömmen om att studera vidare i läroverket en verklighet. Men med tonåren kommer, som vi alla vet, inte bara svårare läxor, utan även en väldig massa drama också, både utifrån och inifrån. Vänskap, kärlek, hemligheter, lögner, popularitet, identitetssökande, förebilder, orättvisa vuxna... you get the picture. Nu handlar Steffis relationer med jämnåriga inte alls så mycket om kulturkrockar och språkbaserade hinder eller missförstånd längre. Men det blir inte mindre komplicerat och trassligt för det, snarare tvärt om. Samtidigt blir de problem som Steffi upplever i relationer med vuxna mer tydligt baserade på saker som har med kriget att göra, t.ex. ignorans, oförståelse och fördomar.

"Varför ska just hon ha en mörk skugga hängande över sig? Varför kan inte hon få vara som andra flickor, som inte har större bekymmer än ett svagt betyg eller en näsa som inte är tillräckligt rak?"
Kriget ja. Som om allt det vardagliga tonårsdramat inte vore nog, så ligger ovanpå det oron för föräldrarna som är kvar i Wien. Och det är liksom som att Steffis tillvaro blir bättre och bättre i nästan exakt samma takt som hennes föräldrars blir sämre. Det gör att hon känner att hon aldrig kan vara riktigt lycklig, delvis p.g.a. oron, och delvis p.g.a. skuldkänslor. Hon vet att hon inte borde känna sig skyldig för att hon har det bra och mår bra, men hon kan ändå inte hjälpa det. Och när hon oroar sig och längtar så mycket efter sina föräldrar att hon önskar att hon stannat kvar hos dem får hon också dåligt samvete och känner sig självisk, eftersom hon vet att hon bara skulle vara en mage till att mätta, och att föräldrarna skulle oroa sig ständigt för henne, och deras enda tröst just nu är att de vet att hon och Nelli är i säkerhet och har det bra.

Det är tur att hon har näckrosdammen intill flickläroverket att gå till. Näckrosdammen blir Steffis "tänkarställe". En harmonisk fristad där hon kan ta sig tid att berbeta sina tankar och upplevelser, eller bara släppa taget och inte tänka alls. Ett sånt där ställe som jag tror att alla människor skulle må bra av att ha. Ett sånt där ställe jag själv letat efter i så många år, men fortfarande inte hittat.

Så, nu blir det dags för den tredje boken: Havets djup. Vi får se hur lång tid det tar. Jag lider ju av det här klassiska dilemmat med att inte vilja sluta läsa, och samtidigt få boken att räcka så länge som möjligt...

https://www.bokus.com/bok/9789163894497/nackrosdammen/
https://www.adlibris.com/se/bok/nackrosdammen-9789163894497