Nu är det alltså dags för den tredje delen i ungdomsromansviten om Steffi och Nelli av Annika Thor. Jag måste säga att jag är imponerad över hur länge jag fick den här boken att räcka.
Baksidetext:
I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg. Nelli är kvar hos sin fosterfamilj på ön i havet.
När ska kriget ta slut? undrar Steffi. När ska hon få träffa mamma och pappa igen?
Hon var bara tolv år när hon skildes från dem på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon snart sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne.
Om bara kriget tog slut...
Ännu en gång förändras berättelsen en del mot de tidigare böckerna, men precis som förra gången är berättelsen fortfarande lika fantastisk och gripande.
Det har gått ungefär två år sen slutet på förra boken, Näckrosdammen. Steffi bor med sin bästa vän Maj och hennes familj ute i Sandarna, och hon har det bra. Det är hennes tredje år på läroverket, och hon hoppas på att få börja i gymnasiet till hösten om hon bara får tillräckligt bra betyg för att få stipendie. En gång i veckan går hon på konditori med väninnan Vera från ön, som fått plats som hembiträde i stan. Då och då kommer ett brevkort på 30 ord från hennes föräldrar, som sedan ett drygt halvår tillbaka befinner sig i Tjeckoslovakien, i lägret Theresienstadt.
En dag träffar Steffi av en ren slump Judith, som gick i hennes klass i Judiska skolan i Wien i några månader, och inser plötsligt vilken väldig tur hon faktiskt haft. Judith bor på ett barnhem för judiska flickor, och innan hon kom dit hann hon bo hos tre olika familjer, ingen av dem särskilt bra. Hennes bröder är i Palestina, och hennes syster och föräldrar deporterades till Polen och har inte hörts av på ett och ett halvt år. Steffi skäms över hur bra hon har det, och över hur lite hon vet om kriget i jämförelse med Judith. Men samtidigt känner hon en gemenskap med Judith, som är helt olik den gemenskap hon känner med sina svenska vänner.
Allt drama som hör de tidiga tonåren till, och som tog upp en så stor del av förra boken, har lagt sig. Men istället börjar de sena tonårens drama blomma upp. Det där som kommer när man på allvar måste börja ta sina första trevande steg in i vuxenvärlden, och försöker hitta svaren på "de stora frågorna" om vem man är och vad man vill med sitt liv. Det uppstår så lätt konflikter eftersom Steffi och hennes vänner alla söker efter svaren på frågorna på olika sätt, på olika ställen, och kommer fram till olika svar.
Steffi oroar sig mycket för sin lillasyster, som har börjat visa upp en hård, taggig sida. Nelli vägrar skriva till deras föräldrar, hon avskyr att hon ser så annorlunda ut mot alla andra på ön, och hon vill knappt prata med Steffi överhuvudtaget. "När de reste från Wien för länge sedan, före kriget, lovade Steffi mamma och pappa att ta hand om Nelli. Hon är inte säker på att hon lyckats med det."
Och nu är det dags för mig att plocka upp den fjärde och sista boken i serien: Öppet hav. Undrar hur länge jag kan få den att räcka?!