Öppet hav av Annika Thor

Ja, här kommer finalen äntligen! Sanningen är att jag har haft det här inlägget färdigskrivet och redo att publiceras i mer än en och en halv månad nu, och sen helt glömt bort att publicera det. Jag har verkligen varit väldigt vimsig den senaste tiden. Men, men.. bättre sent än aldrig, eller hur? Och det är nästan så att jag känner mig lite vemodig nu när det är dags för den fjärde och sista boken om Steffi och Nelli. 

Baksidetext:
Äntligen fred!
   Kriget är slut och Steffi tar studenten. Nu måste hon bestämma sig för var hon hör hemma. I Sverige, i Wien eller kanske hos släktingarna i Amerika? Steffis val blir inte enklare av att Sven dyker upp, på själva fredsdagen, och känslor hon trodde var döda vaknar på nytt.
   För Nelli är det enklare. Hon vill inget hellre än att få stanna på ön hos tant Alma och farbror Sigurd. Men vill de ha henne kvar? Hon är ju inte deras barn, inte på riktigt. Kanske är det med Steffi som hon ska vara, och med pappa – om han fortfarande lever…

Den sista boken börjar på fredsdagen. Då har det gått drygt ett och ett halvt år sen slutet på förra boken. Men Steffis första reaktion är inte riktigt samma fullständiga lycka som alla runtom henne, för vad ska hända nu? Vart ska hon ta vägen? Men snart rycks hon med i firandet på Göteborgs gator och släpper de oroliga tankarna.

Nu får vi för första gången också läsa kapitel skrivna ur Nellis perspektiv, som nu är lika gamma som Steffi var i första boken. För henne innebär fredsdagen ledigt från skolan och tårta med vännerna hemma i trädgården. Men hon är lite besviken för att Steffi inte ringer, för hon undrar också vad som ska hända nu? Hon skulle verkligen behöva prata med sin storasyster om det, hon är den enda som kan förstå.

Det har hänt något med systrarnas relation. Nelli har lugnat ner sig och försöker inte längre skjuta ifrån sig Steffi och hennes hjälp och stöd, utan inser mer och mer att hon faktiskt behöver sin syster och vill ha en nära relation till henne. Steffi vill göra allt hon kan för sin syster, men samtidigt har hon så väldigt mycket annat som hon också måste göra i sitt liv. Men deras liv och deras framtid hör ihop, och det är mycket som de måste prata om, och lösa och bestämma tillsammans.

Jag vet att de tidigare inläggen har varit lite mer som boktips än riktiga recensioner. Det är för att jag tyckte att det skulle vara enklare att recensera serien som helhet (vilket jag kanske borde ha nämnt i något av de tidigare inläggen... Fel av mig!). Men här kommer det nu: Hela ungdomsromansviten om Steffi och Nelli är helt fantastisk. Den är intressant, medryckande och känslofylld, och jag varnar er som är lika känsliga som mig: det blir en del gråtande! Språket är lite gammeldags men ändå enkelt, och som jag nämnde i första inlägget (alltså En ö i havet) så älskar jag att allt är skrivet i presensform. Det passar berättelsen perfekt, eftersom det förstärker känslan av ovisshet inför framtiden.

Jag har ju alltså lyssnat på hörböckerna med Melinda Kinnaman för några år sedan, och tycker att de är väldigt bra. Möjligen att det blir liiite entonigt ibland, men inte så mycket så att det egentligen gör någonting. För det ger ju verkligen utrymme för ens egna känslor, tankar och tolkningar av berättelsen.

Tv-serien i åtta delar som gjordes för SVT, med premiär 2003, heter En ö i havet, men är baserad på alla fyra böckerna med ungefär två halvtimmesavsnitt per bok. Jag tycker att serien är helt okej. De verkar ju inte direkt haft någon superbudget, men de är trogna originalberättelsen (det är ju Annika Thor själv som skrivit manus) och de flesta skådespelarna är bra. Det största problemet är att serien är alldeles för kort för att göra böckerna rättvisa. Det blir liksom bara en genomstressad sammanfattning. Böckerna är ändå inte så långa, varenda ord behövs för att berättelsen ska vara så fantastisk som den är, så när man kortar ner dem såhär pass mycket blir det bara… lite som ett pussel där hälften av bitarna saknas liksom. Det bästa hade väl varit med en säsong per bok, eller åtminstone fyra avsnitt per bok, eller längre avsnitt… Men med det sagt så tror jag ändå att man kan bli sugen på att läsa böckerna av att titta på serien, så om man känner sig osäker kan den nog vara ett bra alternativ.  

Ja, nu vet jag inte riktigt vad det blir för bok härnäst. Jag tänkte att jag avvaktar med att bestämma det tills nästa år, eftersom jag tänkte ta mig an en riktig "reading challenge" (med "riktig" menar jag en som jag inte hittat på själv som ett lätt prova på-projekt, som jag gjort det här året). Mer om det nästa år! Ha det så mysigt tills dess, och hoppas att ni både ger och får en massa grymma böcker i julklapp! ;)


https://www.bokus.com/bok/9789163895272/oppet-hav/
https://www.adlibris.com/se/bok/oppet-hav-9789163895272

Havets djup av Annika Thor

Nu är det alltså dags för den tredje delen i ungdomsromansviten om Steffi och Nelli av Annika Thor. Jag måste säga att jag är imponerad över hur länge jag fick den här boken att räcka.

Baksidetext:
I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg. Nelli är kvar hos sin fosterfamilj på ön i havet.
   När ska kriget ta slut? undrar Steffi. När ska hon få träffa mamma och pappa igen?
   Hon var bara tolv år när hon skildes från dem på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon snart sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne.
   Om bara kriget tog slut...

Ännu en gång förändras berättelsen en del mot de tidigare böckerna, men precis som förra gången är berättelsen fortfarande lika fantastisk och gripande.

Det har gått ungefär två år sen slutet på förra boken, Näckrosdammen. Steffi bor med sin bästa vän Maj och hennes familj ute i Sandarna, och hon har det bra. Det är hennes tredje år på läroverket, och hon hoppas på att få börja i gymnasiet till hösten om hon bara får tillräckligt bra betyg för att få stipendie. En gång i veckan går hon på konditori med väninnan Vera från ön, som fått plats som hembiträde i stan. Då och då kommer ett brevkort på 30 ord från hennes föräldrar, som sedan ett drygt halvår tillbaka befinner sig i Tjeckoslovakien, i lägret Theresienstadt.

En dag träffar Steffi av en ren slump Judith, som gick i hennes klass i Judiska skolan i Wien i några månader, och inser plötsligt vilken väldig tur hon faktiskt haft. Judith bor på ett barnhem för judiska flickor, och innan hon kom dit hann hon bo hos tre olika familjer, ingen av dem särskilt bra. Hennes bröder är i Palestina, och hennes syster och föräldrar deporterades till Polen och har inte hörts av på ett och ett halvt år. Steffi skäms över hur bra hon har det, och över hur lite hon vet om kriget i jämförelse med Judith. Men samtidigt känner hon en gemenskap med Judith, som är helt olik den gemenskap hon känner med sina svenska vänner. 

Allt drama som hör de tidiga tonåren till, och som tog upp en så stor del av förra boken, har lagt sig. Men istället börjar de sena tonårens drama blomma upp. Det där som kommer när man på allvar måste börja ta sina första trevande steg in i vuxenvärlden, och försöker hitta svaren på "de stora frågorna" om vem man är och vad man vill med sitt liv. Det uppstår så lätt konflikter eftersom Steffi och hennes vänner alla söker efter svaren på frågorna på olika sätt, på olika ställen, och kommer fram till olika svar.

Steffi oroar sig mycket för sin lillasyster, som har börjat visa upp en hård, taggig sida. Nelli vägrar skriva till deras föräldrar, hon avskyr att hon ser så annorlunda ut mot alla andra på ön, och hon vill knappt prata med Steffi överhuvudtaget. "När de reste från Wien för länge sedan, före kriget, lovade Steffi mamma och pappa att ta hand om Nelli. Hon är inte säker på att hon lyckats med det." 

Och nu är det dags för mig att plocka upp den fjärde och sista boken i serien: Öppet hav. Undrar hur länge jag kan få den att räcka?!

Näckrosdammen av Annika Thor

Så, Näckrosdammen är alltså den andra delen i Annika Thors ungdomsromansvit om Steffi och Nelli, som jag förälskade mig i när jag lyssnade på ljudböckerna för några år sedan, och därför nu valt att läsa själv.

Baksidetext:
Steffi ser fram emot att börja i läroverket i Göteborg och att få nya vänner. Men allra mest ser hon fram emot att träffa Sven igen.
   Sven är arton år och Steffis hemliga kärlek. Själv är hon bara tretton och vet inte riktigt om hennes känslor är besvarade.
   Lika starkt som Steffi längtar efter kärleken saknar hon sina föräldrar som är kvar i Wien. När Steffi och hennes lillasyster Nelli skickades till Sverige trodde hon att hela familjen snart skulle återförenas. Men nu har det gått ett år sedan flickorna kom till ön i havet, och än har föräldrarna inte kommit iväg. 

Den andra boken tar vid där den första slutade, och trots att berättelsen nu förändras en del är den fortfarande lika fantastisk och gripande.

För ett år sedan klev en tolvårig Steffi ombord på båten som tog henne och Nelli ut till ön i havet. Nu sitter hon på samma båt igen, fast nu är hon tretton år, utan sin syster, och båten styr i motsatt riktning in till Göteborg. Efter många om och men blev drömmen om att studera vidare i läroverket en verklighet. Men med tonåren kommer, som vi alla vet, inte bara svårare läxor, utan även en väldig massa drama också, både utifrån och inifrån. Vänskap, kärlek, hemligheter, lögner, popularitet, identitetssökande, förebilder, orättvisa vuxna... you get the picture. Nu handlar Steffis relationer med jämnåriga inte alls så mycket om kulturkrockar och språkbaserade hinder eller missförstånd längre. Men det blir inte mindre komplicerat och trassligt för det, snarare tvärt om. Samtidigt blir de problem som Steffi upplever i relationer med vuxna mer tydligt baserade på saker som har med kriget att göra, t.ex. ignorans, oförståelse och fördomar.

"Varför ska just hon ha en mörk skugga hängande över sig? Varför kan inte hon få vara som andra flickor, som inte har större bekymmer än ett svagt betyg eller en näsa som inte är tillräckligt rak?"
Kriget ja. Som om allt det vardagliga tonårsdramat inte vore nog, så ligger ovanpå det oron för föräldrarna som är kvar i Wien. Och det är liksom som att Steffis tillvaro blir bättre och bättre i nästan exakt samma takt som hennes föräldrars blir sämre. Det gör att hon känner att hon aldrig kan vara riktigt lycklig, delvis p.g.a. oron, och delvis p.g.a. skuldkänslor. Hon vet att hon inte borde känna sig skyldig för att hon har det bra och mår bra, men hon kan ändå inte hjälpa det. Och när hon oroar sig och längtar så mycket efter sina föräldrar att hon önskar att hon stannat kvar hos dem får hon också dåligt samvete och känner sig självisk, eftersom hon vet att hon bara skulle vara en mage till att mätta, och att föräldrarna skulle oroa sig ständigt för henne, och deras enda tröst just nu är att de vet att hon och Nelli är i säkerhet och har det bra.

Det är tur att hon har näckrosdammen intill flickläroverket att gå till. Näckrosdammen blir Steffis "tänkarställe". En harmonisk fristad där hon kan ta sig tid att berbeta sina tankar och upplevelser, eller bara släppa taget och inte tänka alls. Ett sånt där ställe som jag tror att alla människor skulle må bra av att ha. Ett sånt där ställe jag själv letat efter i så många år, men fortfarande inte hittat.

Så, nu blir det dags för den tredje boken: Havets djup. Vi får se hur lång tid det tar. Jag lider ju av det här klassiska dilemmat med att inte vilja sluta läsa, och samtidigt få boken att räcka så länge som möjligt...

https://www.bokus.com/bok/9789163894497/nackrosdammen/
https://www.adlibris.com/se/bok/nackrosdammen-9789163894497


En ö i havet av Annika Thor

Den här boken är den första av fyra om Steffi och Nelli. Det är en ungdomsroman, men jag tycker nog allt att man kan få ut väldigt mycket av den i vuxen ålder också. Inte minst eftersom berättelser om hur barn drabbas av krig berör alla människor, i alla åldrar. Jag kom först ”i kontakt med” En ö i havet vintern 2016, då i ljudboksformat, och blev helt enkelt förälskad. Och nu har jag äntligen läst boken själv för första (men definitivt inte sista) gången.

Baksidetext:
Ombord på båten som ska föra dem till deras nya hem beskriver Steffi för sin syster vad som väntar dem. En semesterort med palmer längs strandpromenaden, sandstränder med solstolar och glassförsäljare, ett piano och en hund…
   Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljelser. De har skilts från sin mamma och pappa, och Steffi som är tolv år har lovat att ta hand om sin lillasyster.
   På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de har väntat sig. Här finns bara hav och sten, sjöbodar och fiskebåtar. Det luktar fisk och ingen talar deras språk.
   Här ska de bo, vid världens ände.
   På en ö i havet.

Ja, här har vi en fantastisk berättelse om att vara krigsbarn i Sverige i början av andra världskriget. Den är både vacker, mysig, sorglig och hemsk. Och väldigt medryckande. Oron över kriget hänger som ett tungt mörkt moln över Steffi genom hela berättelsen, men mest handlar den om vardagslivet. Att plötsligt behöva skapa sig ett fungerande liv under helt nya, främmande omständigheter. Och jag älskar att författaren valt att skriva berättelsen i presensform, eftersom det förstärker känslan av ovisshet inför framtiden.

I Wien hade Steffis familj det väldigt gott ställt. Hennes pappa var läkare och hennes mamma före detta operasångerska. Framför allt hennes mamma uppskattade deras ekonomiska bekvämlighet (utan att för den sakens skull vara ytligt). Hos tant Märta och farbror Evert på ön är det annorlunda. Ingen hemhjälp, inga onödiga utgifter, begagnat eller hemmagjort i så stor utsträckning som möjligt… De är inte fattiga, de saknar inget de behöver, men de lever efter sina ekonomiska begränsningar. Men Steffi verkar aldrig faktiskt bitter eller bortskämd inför den, jämförelsevis, låga standarden, och man förstår att hon inte egentligen är en särskilt materiell person, det är bara att saker är annorlunda som är jobbigt, inte att de är sämre.

Som ung vuxen är det en intressant berättelse att läsa, eftersom den handlar om att tvingas mogna, växa upp och bli ansvarstagande tidigare än det borde hända, när man själv är i den åldern då det händer mer ”naturligt”.

Steffis föräldrar påminner henne ständigt om att hon är en stor och duktig flicka som måste ta ansvar för sin lillasyster. Men Nellie klarar sig väldigt bra själv. Hon har lättare för svenskan och är populär i skolan, vilket får Steffi att känna en viss avund, och kanske framför allt en känsla av misslyckande och otillräcklighet. Och när man tänker efter är det inte konstigt att Steffi har det svårare. Språkinlärning blir svårare med åldern, och Steffi är precis i den åldern då hjärnan är på väg ut ur den ”ultimata språkinlärningsåldern”, och som många minns blir de sociala relationerna också mer komplicerade med åldern. Vikten av likheter och olikheter blir så mycket tyngre, och framförallt de fysiska olikheterna – de mest uppenbara – är så lätta att använda som grund för att skapa distans.

”-Steffi? Tänk om kriget håller på så länge så mamma och pappa inte känner igen oss när det är slut?”
När kriget kommer till Danmark och Norge har flickorna redan varit i Sverige längre än deras pappa sa att de skulle behöva vara, och de förstår mycket tydligare än någonsin exakt hur oförutsägbar deras tillvaro är, och som läsare känner man nästan fysiskt hur det där orosmolnet snabbt växer sig ännu större, och blir ännu mörkare. De kan inte längre bara se Sverige som en kortvarig, tillfällig parentes, där de sitter med livet på paus och räknar ner dagarna tills att de kan återuppta sina ”riktiga” liv tillsammans med sina föräldrar. De kan mycket väl bli kvar i Sverige i flera år. Eller tvingas fly någon helt annanstans. ”Om tyskarna krigar mot Danmark och Norge, då kan det lika gärna vara Sveriges tur när som helst.”

Jag tänkte att vi kunde vänta med att gå in på hörböckerna och filmatiseringen, eftersom det berör alla fyra böckerna, och jag hade faktiskt tänkt att jag skulle skriva något om varje bok.

Så, nu kastar jag mig över nästa bok i serien: Näckrosdammen, så hörs vi igen när jag är klar med den!

https://www.bokus.com/bok/9789163894480/en-o-i-havet/
https://www.adlibris.com/se/bok/en-o-i-havet-9789163894480

Reading Challenge 2020

Så har ett nytt år av läsning börjat! Och som jag nämnde i mitt förra inlägg tänkte jag gå in lite på det här med så kallade ”reading cha...