En ö i havet av Annika Thor

Den här boken är den första av fyra om Steffi och Nelli. Det är en ungdomsroman, men jag tycker nog allt att man kan få ut väldigt mycket av den i vuxen ålder också. Inte minst eftersom berättelser om hur barn drabbas av krig berör alla människor, i alla åldrar. Jag kom först ”i kontakt med” En ö i havet vintern 2016, då i ljudboksformat, och blev helt enkelt förälskad. Och nu har jag äntligen läst boken själv för första (men definitivt inte sista) gången.

Baksidetext:
Ombord på båten som ska föra dem till deras nya hem beskriver Steffi för sin syster vad som väntar dem. En semesterort med palmer längs strandpromenaden, sandstränder med solstolar och glassförsäljare, ett piano och en hund…
   Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljelser. De har skilts från sin mamma och pappa, och Steffi som är tolv år har lovat att ta hand om sin lillasyster.
   På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de har väntat sig. Här finns bara hav och sten, sjöbodar och fiskebåtar. Det luktar fisk och ingen talar deras språk.
   Här ska de bo, vid världens ände.
   På en ö i havet.

Ja, här har vi en fantastisk berättelse om att vara krigsbarn i Sverige i början av andra världskriget. Den är både vacker, mysig, sorglig och hemsk. Och väldigt medryckande. Oron över kriget hänger som ett tungt mörkt moln över Steffi genom hela berättelsen, men mest handlar den om vardagslivet. Att plötsligt behöva skapa sig ett fungerande liv under helt nya, främmande omständigheter. Och jag älskar att författaren valt att skriva berättelsen i presensform, eftersom det förstärker känslan av ovisshet inför framtiden.

I Wien hade Steffis familj det väldigt gott ställt. Hennes pappa var läkare och hennes mamma före detta operasångerska. Framför allt hennes mamma uppskattade deras ekonomiska bekvämlighet (utan att för den sakens skull vara ytligt). Hos tant Märta och farbror Evert på ön är det annorlunda. Ingen hemhjälp, inga onödiga utgifter, begagnat eller hemmagjort i så stor utsträckning som möjligt… De är inte fattiga, de saknar inget de behöver, men de lever efter sina ekonomiska begränsningar. Men Steffi verkar aldrig faktiskt bitter eller bortskämd inför den, jämförelsevis, låga standarden, och man förstår att hon inte egentligen är en särskilt materiell person, det är bara att saker är annorlunda som är jobbigt, inte att de är sämre.

Som ung vuxen är det en intressant berättelse att läsa, eftersom den handlar om att tvingas mogna, växa upp och bli ansvarstagande tidigare än det borde hända, när man själv är i den åldern då det händer mer ”naturligt”.

Steffis föräldrar påminner henne ständigt om att hon är en stor och duktig flicka som måste ta ansvar för sin lillasyster. Men Nellie klarar sig väldigt bra själv. Hon har lättare för svenskan och är populär i skolan, vilket får Steffi att känna en viss avund, och kanske framför allt en känsla av misslyckande och otillräcklighet. Och när man tänker efter är det inte konstigt att Steffi har det svårare. Språkinlärning blir svårare med åldern, och Steffi är precis i den åldern då hjärnan är på väg ut ur den ”ultimata språkinlärningsåldern”, och som många minns blir de sociala relationerna också mer komplicerade med åldern. Vikten av likheter och olikheter blir så mycket tyngre, och framförallt de fysiska olikheterna – de mest uppenbara – är så lätta att använda som grund för att skapa distans.

”-Steffi? Tänk om kriget håller på så länge så mamma och pappa inte känner igen oss när det är slut?”
När kriget kommer till Danmark och Norge har flickorna redan varit i Sverige längre än deras pappa sa att de skulle behöva vara, och de förstår mycket tydligare än någonsin exakt hur oförutsägbar deras tillvaro är, och som läsare känner man nästan fysiskt hur det där orosmolnet snabbt växer sig ännu större, och blir ännu mörkare. De kan inte längre bara se Sverige som en kortvarig, tillfällig parentes, där de sitter med livet på paus och räknar ner dagarna tills att de kan återuppta sina ”riktiga” liv tillsammans med sina föräldrar. De kan mycket väl bli kvar i Sverige i flera år. Eller tvingas fly någon helt annanstans. ”Om tyskarna krigar mot Danmark och Norge, då kan det lika gärna vara Sveriges tur när som helst.”

Jag tänkte att vi kunde vänta med att gå in på hörböckerna och filmatiseringen, eftersom det berör alla fyra böckerna, och jag hade faktiskt tänkt att jag skulle skriva något om varje bok.

Så, nu kastar jag mig över nästa bok i serien: Näckrosdammen, så hörs vi igen när jag är klar med den!

https://www.bokus.com/bok/9789163894480/en-o-i-havet/
https://www.adlibris.com/se/bok/en-o-i-havet-9789163894480